Hej på er! Som sagt jag kommer ha denna blogg anonym och det vill säga, inga bilder på mig, jag kommer inte nämna mitt namn, jag kommer inte lägga upp bilder på min familj. Detta med respekt för mina anhöriga då jag behöver en blogg till att ventilera mina känslor, skriva exakt som jag känner och förhoppningsvis kunna hjälpa människor i samma situation som mig. 

Och denna blogg kommer abolsut inte bara handla om mitt destruktiva liv, utan även om smink och skönhet. Jag vet att det verkar lite konstigt med att ha en anynom blogg, men så är det. Och för att slippa hat kommentarer som är menat till mig som person. Men iallafall!

 

Kan berätta lite om mig utan att säga för mycket. Jag är en 18årig tjej som lever just nu i fosterhem, har SoL placering. Jag har självskadebeteende och lever med ångest & panikångest. Detta går i perioder. Perioderna då jag inte är nere, är jag en förmesta dels, glad tjej. Gillar att umgås och ha roligt, men även att vara ensam. När jag är ensam är det då jag känner mig som lugnast och mest som mig själv.

Jag har ett stort intresse för smink och skönthet (som ni kanske förstår på mitt val av bloggnamn) 

Förövrigt så är jag en person med stort hjärta, snäll och bryr mig mer om andra än mig själv. Vilket har till sin del resulterat att jag mår dåligt och är osäker i mig själv. Jag har varit en snäll person under många år, ganska lugn. Faktiskt ovanligt lugn om jag får säga det själv.

Har aldrig testat några typer av droger, förutom alkohol som faktiskt är en drog. Men jag har haft ett "beroende" som skadat mig och det är limm. Jag vet inte om det klassas som en drog eftersom man blir hög?

Jag älskade verkligen att sitta där och känna hur huvudet dunstade bort. Det är få personer som vet om detta. Men jag älskade det och det tog några månader innan jag kunde sluta. Men det kommer jag få ha med mig hela livet. Jag har blivit "trög" alltså, det tar ett bra tag innan jag förstår saker. Min inlärningsförmåga har blivit total dålig. Jag kan inte läsa eller utala ord helt felfritt som jag kunde innan jag började med limmet. Det är som en del av mina hjärncellar faktiskt har dött ut och det blir ju så. Är kroppen dum får huvudet lida, tyvärr.

Jag har lärt mig av det misstaget nu att aldrig mer röra limm eller någon annan drog. Det är så sjukt farligt, man kan dö av limm tillochmed. Jag har fått det på svart och vitt nu. 

 

Blev kanske en liten för lång "om mig själv" Jag kommer självklart skriva mer om dessa saker framöver, uppdelat i olika inlägg så ni får bättre förståelse och inlevelse i mitt liv. Trost att jag är anonym. 

 

Välkommen igen!